Masshantering i Sverige regleras av miljöbalken och omfattar material som jord, grus, berg, asfalt, betong och slagger. Det är verksamhetsutövarens ansvar att hanteringen sker säkert, och tillsynsmyndigheten kan kräva dokumentation, provtagningar och skyddsåtgärder utifrån den specifika platsens förutsättningar.

• Klassificering: Massor klassas antingen som avfall (om de saknar direkt användningsvärde) eller som produkt/biprodukt (om de kan återanvändas utan miljö- eller hälsorisk).
• Provtagning och bedömning: Innehåll och egenskaper (t.ex. föroreningsgrad och sulfidhalt) måste undersökas och dokumenteras. Bedömningen görs utifrån fyra riskklasser baserade på markanvändning:
  • MRR (Mindre än ringa risk): Can användas utan restriktioner.
  • KM (Känslig markanvändning): Kontrollerad användning.
  • MKM (Mindre känslig markanvändning).
  • Naturliga massor: Används på samma plats som de uppstod.
• Hantering och transport: Återanvändning kräver och tekniska och miljömässiga krav uppfylls. Transport och lagring kräver spårbarhet, och deponering får endast ske som en sista utväg när alla alternativ har utretts.

Mellanlagring

Mellanlagring innebär en tidsbegränsad, tillfällig lagring av avfall innan det omhändertas, behandlas eller återvinns. Verksamheten regleras av miljöbalken och kan vara anmälnings- eller tillståndspliktig beroende på mängd och typ av avfall.

• Farligt avfall: Får lagras i högst 1 år före omhändertagande, eller högst 3 år före behandling/återvinning. Längre lagring klassas som deponering och kräver alltid tillstånd. Särskilda säkerhetsåtgärder och märkning måste följas.
• Övrigt avfall (ej farligt): Lagring i samband med omlastning som varar mer än ca 6 timmar räknas som mellanlagring. Den totala mängden får vara mellan 10 och 10 000 ton vid ett enskilt tillfälle.
• Bygg- och anläggningsavfall: Högst 30 000 ton får lagras per tillfälle.
• Krav: Hanteringen måste ske på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt där skadeförebyggande åtgärder vidtas. Entreprenörer måste göra en anmälan till tillsynsmyndigheten om gränsvärdena för mängderna överskrids.

Massor för anläggningsändamål

Innan massor används i en anläggning måste deras innehåll, tekniska egenskaper och risker (såsom stabilitet) undersökas noggrant genom provtagning och analys.

• Regelverk och undantag: Massor som ska återvinnas räknas ofta som avfall och måste uppfylla avfallslagstiftningen. Från och med 1 juli 2026 gäller dock att rena, icke-förorenade schaktmassor under vissa förutsättningar kan undantas från avfallsreglerna.
• Krav på funktion (Konstruktivt syfte): All användning av massor måste fylla ett faktiskt och legitimt syfte (t.ex. som bärlager eller bullervall) och anläggas i de mängder som konstruktionen kräver. Att använda överflödiga mängder massor klassas juridiskt som deponering av avfall.
• Logistik och inköp: Massor bör hanteras lokalt för att minimera transportsträckor ur energi- och miljösynpunkt. Beställare måste ställa tydliga tekniska och miljömässiga krav vid köp eller överlåtelse.
• Andra lagkrav (PBL m.m.): Utöver miljöbalken kan åtgärden kräva marklov enligt plan- och bygglagen (om marknivån ändras avsevärt), strandskyddsdispens eller samråd om naturmiljön förändras.

Förorenade massor

Hanteringen av massor som innehåller föroreningar styrs strikt av vilken riskgrad de utgör för hälsa och miljö:

• Ringa risk: Om massornas föroreningsnivå överstiger ”mindre än ringa risk” (MRR) men fortfarande bedöms som en ringa risk på platsen, måste en anmälan göras till tillsynsmyndigheten (kommunen) senast 6 veckor innan arbetet påbörjas.
• Hög risk: Om massorna har en hög föroreningsgrad eller riskerar att skada omgivningen (t.ex. genom påverkan på grund- och ytvatten) krävs ett formellt tillstånd från Länsstyrelsen.
• Deponering: Förorenade massor som inte kan återanvändas på ett säkert sätt, eller som inte kan saneras, måste transporteras till en godkänd mottagningsanläggning eller deponi. Verksamhetsutövaren ska alltid kunna visa upp dokumentation på hur föroreningsgraden har undersökts.